Heltidsekvivalent (FTE)
anger personalstyrkans storlek i heltidsenheter: två halvtidanställda motsvarar 1,0 FTE. Budgetar, riktvärden och lagstadgade tröskelvärden (arbetsrådens storlek, kvotkrav, rapporteringsintervall) räknas i FTE eller i antal anställda – och om man blandar ihop de två ändras vilka skyldigheter som gäller.
När skillnaden mellan heltidsanställda och antal anställda blir avgörande
De rättsliga tröskelvärdena varierar beroende på vilken räkneenhet som används: vissa skyldigheter utlöses utifrån antalet anställda (varje person räknas som en, oavsett hur få timmar hen arbetar), andra utifrån heltidsekvivalenter (FTE) eller viktade beräkningsmetoder — Tysklands tröskelvärden för uppsägningsskydd och arbetsråd baseras på viktade deltidsberäkningar, medan tröskelvärdena för emiratiseringskraven baseras på antalet anställda och revisionströskelvärdena ofta baseras på genomsnittliga heltidsekvivalenter. Om du använder fel räkneenhet hamnar du på fel sida av en skyldighet.
Ur ett operativt perspektiv är FTE det mest tillförlitliga planeringsmåttet – kapacitet, kostnad per FTE, ansvarsomfång – medan kalendrar för regelefterlevnad kräver en tröskeltabell per land med rätt beräkningsregel för varje arbetsuppgift.
Vanliga frågor
Hur beräknas FTE?
Avtalade (eller faktiska) timmar dividerat med normen för heltidsanställning – som i sig varierar lokalt: 40 timmar i stora delar av Europa, 42 timmar är vanligt i Schweiz, 48 timmar i delar av Gulfregionen. Ett nederländskt avtal på 32 timmar motsvarar 0,8 FTE jämfört med en norm på 40 timmar. Fastställ normen per land innan siffrorna för koncernen sammanställs.
Räknas underleverantörer in i heltidsekvivalenter (FTE)?
Inte i sysselsättning (FTE) – men i den långsiktiga planeringen redovisas den totala personalkapaciteten, inklusive underleverantörers FTE, separat, eftersom leveranskapacitet och kostnader ingår i båda grupperna. I myndighetsrapporteringen följer man däremot strikt sysselsättningsstatusen.