Anseende som anställning
är den rättsliga slutsatsen att en person som anlitas som uppdragstagare måste behandlas som en anställd – vad gäller skatt, socialförsäkring eller arbetsrättsliga rättigheter – eftersom arbetsförhållandena i praktiken utgör ett anställningsförhållande. Detta kan följa av granskningar, rättsliga förfaranden eller lagstadgade presumtioner, och gäller oavsett vad som anges i avtalet.
Varifrån begreppet ”ansedd anställning” härstammar
- Skattesystem: Enligt Storbritanniens IR35-regler betraktas inkomster från sådant arbete som löneinkomst; i andra länder omklassificeras arvoden som lön med källskatt.
- Socialförsäkringsrevisioner: Tysklands statusbedömningar och schweiziska AHV-bedömningar medför avgiftsskyldighet flera år tillbaka i tiden.
- Lagstadgade presumtioner: EU-regler som antagits efter direktivet utgår från att det föreligger ett anställningsförhållande för beroende plattformsarbetare och, i vissa medlemsstater, även för andra uppdragstagare.
- Arbetstagarkrav: personer som gör gällande sina arbetsrättsliga rättigheter – uppsägningstid, semesterersättning, uppsägningsskydd – vid anställningens slut.
Vanliga frågor
Vad kostar en fiktiv anställning uppdragsgivaren?
Vanligtvis retroaktiva arbetsgivaravgifter och ofta även arbetstagaravgifter med ränta, underskott i källskatten samt upplupna anställningsrättigheter – i de flesta system handlar det om flera års exponering. Till detta kommer straffavgifter om vårdslöshet konstateras. Det är genomgående billigare att omstrukturera i ett tidigt skede än att förlora tvisten senare.
Kan en avtalsklausul förhindra att ett förhållande betraktas som anställning?
Ingen klausul väger tyngre än fakta: ersättningsrättigheter som aldrig utnyttjats, ett ”projektomfång” som förnyas varje månad eller leverantörskontroll som endast existerar på papperet tolkas till uppdragsgivarens nackdel. Avtal har betydelse som bevis, men det är arbetsrutinerna som avgör.